Idag startar Vendee Globe, i mina ögon det absolut tuffaste racet i vår sport.
Skall jag tippa så är det någon av Le Cléac’h (som borde vara favorit), Dick, Josse eller Thomson som tar hem det… men allt kan hända. Framförallt blir det avgörande om de nya foilande båtarna kan hålla ihop hela varvet.
Man följer racet via den officiella hemsidan och någon av alla sociala medier.
Här är hålltiderna för starten. Vi borde kunna hitta livesändningen någonstans. Troligtvis på DailyMotion “Vendee Globe TV”.
07h00 The village opens
07h30 Press centre and TV centre open
08h00 Race Committee leave
08h45 Start of the TV Live feed
08h50 1st IMOCA leaves the pontoon
10h42 29th IMOCA leaves the pontoon Live coverage in the press centre
11h00 TV Live feed on stand-by
11h15 Last Imoca arrives at the end of the quay
12h30 TV Live feed restarts
12h54 Vendée Globe flag raised
12h58 Get ready flag hoisted
13h01 Get ready flag lowered
13h02 THE FLEET STARTS
13h30 End of TV Live feed
Det är ju också intressant att se om någon kan slå Gabarts rekord från förra gången på lite drygt 78 dygn. Med de nya foilsen borde det vara möjligt?
Här är också en bra dock walk med Ryan Breymaier och Alan Block:
Detta är del 4 i serien “Vad lär man sig på 10 år?”
Efter jobbet med att få fart på J/109, så visste vi att vi skulle ha mycket att göra för att få fart på en ny båt. Även det så klart fanns likheter, så var skillnaderna mycket större än vad vi trodde.
Vi valde att få båten levererad till Spi Ouest på påsken 2012. Detta för att få möjlighet att köra mot andra J/111:or och så snabbt som möjligt få upp farten.
3 lärdomar
1. Ha rätt målsättning. När man seglar mot andra båtar vill man så klart göra så bra ifrån sig, och allra helst vill man ju vinna. Och då är det ju lätt att man bli besviken…
Vi försöker alltid diskutera igenom vad det är vi vill åstadkomma, och vad som är viktigt för att vi skall känna oss nöjda när vi kommer hem. Detta handlar oftast om att sätta prestationsmål (hur skall vi göra något) i stället för prestationsmål (vad skall vi göra).
I det här fallet var målet att lära sig så mycket som möjligt under regattan, och detta angav tonen för både förberedelser och genomförande. Extremt nyttigt – och tillfredställande.
Att resultatet blev ok var en ren bonus.
2. Fokusera på lärandeprocessen. Lärande kommer inte av sig själv, utan man måste skapa rätt förutsättningar.
Det handlar mycket om värdegrunder för teamet. Att det är ok att prova olika saker, och misslyckas, så länge vi lär oss något av det och inte gör samma sak igen. Att kommunikation måste funka på ett bra sätt. Att feedback är viktigt och inte skall tas som personlig kritik, utan som ett sätt att tillsammans bli bättre. Att vi tvingar oss att utvärdera oss själva och göra strukturerade debriefs efter varje segling.
Det handlar också om att alla ombord har ett ansvar. Dels för sitt eget “kontor” men också för att hela teamet utvecklas.
3. Ha inte förutfattade meningar. Seglare är ju ett speciellt släkte. Många vet hur det är, eller hur saker skall göras, och tvekar inte att förklara detta för alla sin omgivning. Väldigt sällan hör man någon som erkänner att man inte har en aning om hur den dör focken borde trimmas.
Att jag skriver en serie om “våra lärdomar” är väl ett bevis på detta :-)
Men i väldigt många lägen tycker jag det är nyttigt att faktiskt lägga det man tror att man vet åt sidan. Även om vi visste hur J/109 skulle seglas så gick det lättare att få fart på J/111 när vi lade all denna kunskap åt sidan.
På samma sätt har det varit en bra approach när vi kommer till nya ställen, oavsett om det är Cowes, Stockholms innerskärgård eller Oslofjorden. “Om vi inte vet någonting, vilka fakta har vi tillgängliga och hur kan vi tolka dem”.
Det innebär också att man måste göra sin egen hemläxa.
Sedan tidigare är ju Thomas Rahm klubbdirektör i GKSS, och nu blir intar Stefan Rahm motsvarande position på den andra kungliga klubben.
Spännande med lite rotation i Svensk Segling… några spekulationer kring vem som tar över på SSF?
Det blir Stefan Rahm som tar över styret på Sveriges största seglingsklubb, Kungliga Svenska Segelsällskapet (KSSS). Han lämnar en tjänst som förbundsdirektör och sportchef på Svenska Seglarförbundet för att utveckla KSSS verksamhet mot visionen att vara en världsledande kappseglingsklubb.
– Det ska bli fantastiskt kul att komma till KSSS som är en väl fungerande klubb som levererar så mycket spännande och med en otrolig bredd, roliga och utvecklande läger, träning och ÅF Offshore Race. KSSS vill vara världsledande och det sporrar mig. Det är ett mål som jag vill jobba mot, säger Stefan.
Stefans CV, inom seglingsvärlden, imponerar. Förutom tolv år som chef på förbundet har 48-årige Stefan ett VM-guld i E-jolle från 1991 och samma år utsågs han till ”Årets Seglare”. Han deltog i OS i Barcelona 1992 (18:e plats i Tornado). 1995 var han tvåa på världsrankingen i Laser och 2000–2001 vann han World Matchracing Tour. Under 2002–2003 och 2006–2007 var han ansvarig taktiker ombord på de svenska Americas Cup satsningarna, Victory Challenge. Båda projekten slutade med en femteplats i kvalseglingarna, Louis Vuitton Cup.
– Det är med stor glädje jag konstaterar att vi lyckats knyta till oss Stefan Rahm som ny klubbdirektör i KSSS. Stefan är, med sin bakgrund som uppskattad förbundsdirektör i Svenska Seglarförbundet, sällsynt väl rustad att utveckla KSSS vidare, säger Staffan Salén, ordförande i KSSS.
KSSS är Sveriges största segelsällskap med cirka 5 700 medlemmar och en bred verksamhet med barn- och ungdomsträning, elitverksamhet, sommarläger, kappseglingsarrangemang och en omfattande hamnverksamhet.
KSSS förre klubbdirektör, Johan Hedberg, lämnar sin tjänst 30 november. Exakt datum när Stefan Rahm tillträder är ännu inte bestämt.
The 37th Edition of the Rolex Middle Sea Race started from Grand Harbour in Valletta on Saturday 22nd October. The start, with 107 boats in the fleet, appeared as spectacular as ever from the bastions of Fort St. Angelo. The race has kept its universal appeal with an extremely varied fleet from 25 countries. The same high level of entries that the Race enjoys with other renowned offshore races was once again maintained this year.
Detta är del 3 i serien “Vad lär man sig på 10 år?”
Fokus 2010 var ju bansegling, men vi ville ju ändå köra Göteborgs Offshore Race. Vi hade nog inte tänkt så mycket på det, men tempot vi fick genom att träna och tänka bansegling ledde till att vi vann både GOR och Helly Hansen Skagen Race med bred marginal det året.
Jag tror mycket på att blanda olika former av segling. Man lär sig alltid nya saker som är användbart på helt andra områden, och jag tror många skulle må bra av att komma lite utanför sin komfortzon.
3 lärdomar
1. Det går att segla mycket mer aktivt än vad man tror på havet. Bara för att det heter havskappsegling så betyder det inte att man kan sitta och sova på railen.
Vi gippade på varenda skift (trots kolmörker klockan 4 på natten norr om Læsø), bytte gennakers och körde stagsegel precis som om det var en 40-minutersbana. Approachen har följt med både till shorthandedseglingen och andra havskappseglingar som Fastnet.
Naturligtvis finns det tillfällen när man skall hushålla med resurserna, men då skall det vara ett aktivt beslut, inte ett naturligt offshore-mode.
Inför säsongen hade vi också gjort ett gediget jobb med instrument och prestandasiffror. Vi visste exakt var gränsen mellan genua och fock gick, och vilken gennaker som skulle sitta uppe när.
2. Att kunna segla baserat på data funkar alltid bättre för oss än att köra på känn. Säger TWA att A5-gennakern skall upp så skall den upp. Även om det känns brant. Därför var vi första båt av 225 startande att sätta gennaker på Skagen Race samma år, och ryckte rejält på konkurrenterna. Trygghet i siffrorna gjorde också att vi vågade gippa på små skift, och hittade rätt i strömmen mitt i natten på Offshore Race.
Jag får ofta frågan om det är värt besväret att lägga krut på instrument och kalibrering, men för mig är det en förutsättning för att kunna fatta bra beslut. Men också för att göra bra analyser och lära sig något av varje tillfälle man är på vattnet.
Dessutom är det ett superkul jobb ombord, där man kan göra stor skillnad.
3. Att ha koll på väder, vind, ström och annat är så klart viktigt. Och det finns både bra verktyg och massor av data man kan knåda för att få koll på läget. Problemet är att det oftast är båtägaren som håller i dessa frågor också,
Menar man allvar med routing. Eller prestandasiffror. Eller att kalla startlinje och laylines på bana – då måste man ha en dedicerad navigatör som orkar driva dessa frågor. Hos oss har Patrik Måneskjöld hållt i detta under de senaste 6-7 åren, och utan honom hade vi aldrig kommit dit där vi är idag.
Att bli diskad för att man missade en banbegränsning, eller tappa massa båtar på en kass layline, skall inte behöva hända med duktiga människor ombord.
Med ordning på båtfarten var gänget sugna på att ta steget vidare. Vad skulle vi kunna göra för att utmana oss själva och där vi skulle utvecklas tillsammans.
Valet föll på Kerteminde Big Boat, som samlade de bästa danska, norska och sydsvenska båtarna. Vi hade inte seglat bana tillsammans och visste att vi hade en del hemläxa att göra.
3 lärdomar
1. Vi jagade rätt på all dokumentation vi kunde hitta om vem som skulle göra vad i olika manövrar, och så började vi nöta. Vi tog också in Mattias Rahm en dag för att få input. Men det verkliga tricket var att bli en ”lärande organisation” som hela tiden hade bra idéer, testade dessa och lärde sig någonting av det som hände.
Jag minns så väl när ett spinnakerfall löste ut vid en sättning i Kerteminde, och så snart spinnakern var uppe igen så kördes snabb debrief, orsaken hittades, åtgärdades och sedan gjorde vi lite annorlunda.
Detta arbetssätt har sedan hängt i och vi höjer nivån lite grann varje gång vi är ute, och processen och kommunikationen gör det lättare för nya besättningsmedlemmar att komma in i loopen.
Det är lite lustigt att ”agila metoder” med ”snabba feedbackloopar” är det senaste i business. Men har man en gång sett det funka så inser man hur starkt det är.
Av de som var med i Kerteminde, så är det bara en kille som inte seglar med oss längre. Alla är inte lika aktiva, men alla andra har kommit tillbaks på minst ett race under 2016.
2. En annan sak som dök upp i förberedelserna var näringsintag. Anders Ryberg, som seglade med oss då, tyckte det var konstigt att man i andra sporter fokade på vad man åt och drack, men i segling hade alla med sig egna mackor som man tryckte i sig i någon paus.
Tillsammans med experter tog han fram ett helt program där vi hade tre väskor med ombord; ”före race” som skulle ätas på väg till start; ”under race” med bars och sportdryck som intogs kontinuerligt under racet och ”efter race” som innehöll mat för snabb recovery. Och det gjorde märkbar skillnad.
Detta har vi haft nytta av i många situationer, inte minst när vi kör långa offshore-race. Nu har Simon Kindt tagit över ansvaret för detta, men den äran.
Det är konstigt att många proffs inte tar detta på allvar!?
3. Vi lärde oss också att lita på vår boatspeed och segla konservativt. Och inte bli stressade av att ha Jesper Bank eller andra hot-shots i närheten. Vi dominerade inte på något sett, men en stabil serie ledde till klass-seger.
I Kerteminde lärde vi oss också hur en bra banseglingsregatta skulle göras. Det hehöver inte vara så krångligt om man bara fokar på det som är viktigt för seglarna och håller ambitionsnivån på en lagom nivå.
Det var här vi fick idén till Marstrand Big Boat. Så synd att Danmark inte har kvar denna regatta.
