I går var vi fyra man (alltså två killar och två tjejer) som körde en så kallad refresher på ISAF Offshore Personal Survival Course ute på Käringön. Samtidigt så kördes en grundkurs, med många deltagare från Norge.

Extremt nyttigt och ganska jobbigt att tillbringa en halvdag i pool.

Det är ju fem år sedan jag gick kursen, och då går certifikatet ut. Så teoridelen handlade framförallt om det som har hänt sedan senast både inom sjöräddningsorganisation och teknik. Framförallt genom AIS så har det kommit en del nya bra verktyg. Jag gick ju också Senior First Aid för ett par år sedan, vilket känns som ett bra komplement.

Vi hade också ett mycket bra pass med “lessons learned” från olyckor som har skett och vilka erfarenheter man kan dra från dessa. Bland casen fanns SeaCart 30 UBS som brann under Gotland Runt 2008, Sabine Jüttner-Storp som ramlade ner från masten på sin X-40 och drunknade under Baltic Sprint Cup 2008, Wingnuts som hamnade upp-och-ner under förra årets Chicago-Mackinac Race, en skipper som drunknade efter arbete på fördäck under ett RORC-race och så klart Rambler som tappade kölen under Fastnet. Det var nyttigt att diskutera dessa case, och det jag tar med mig är bland annat:

• I många fall misslyckas man att larma på ett snabbt och effektivt sätt. PLB (Personal Location Beacon), EPIRB och VHF med så kallad DSC funkar, så se till att dessa utlöses direkt. Ren generellt känns det som ett bra trick att ha ett par PLB ombord, och att inte tveka på att trycka på knappen. Det kommer också nya varianter med AIS.
• Många får inte med sig säkerhetsprylarna när det händer något. Se till att ha en bra grabbag i sittbrunn.
• Det är alldeles för ofta som just skepparen ramlar i för att han eller hon skall mecka saker som har gått fel. Uppenbarligen är inte besättningarna samtränade då skepparen skall upp i masten eller fixa saker själv på fördäck. Fördela rollerna och se till att alla har koll.
• Det är skitsvårt att få ombord folk som ramlat i. I flera fall ovan så lyckades man inte få ombord personen i vattnet trots att man hittat dem. Man bör ha “diver of the watch” och ha etablerat ett effektivt, snabbt (och kanske brutalt) sätt att få ombord en person. T.ex. winscha upp någon i ett fall direkt i stället för att prova massa andra sätt först.

Stefan Nilsson kör genomgång inför eftermiddagens pass i poolen.

Anläggningen på Käringön är verkligen anpassad för ändamålet. Några av de övningar vi körde var:

• Ramla i från båtsida (ovan) i sjöställ utan flytväst.
• Försöka ta sig upp igen på båtsida, själv och med hjälp.
• Ramla i med egen flytväst. Uppleva uppblåsning.
• Försöka ta sig upp igen.
• Hoppa från den höga “båten” till vänster med flytväst.
• Formationer i vatten. I vågor, spray, ström, mörker och helikopterljud (sprayhood är en riktigt bra grej).
• Ta av, och på, flytvästen i vatten (inte så lätt).
• Bli uppwinschad från “helikopter”.
• Ta sig ombord i flotte.
• Hoppa från båten i kolmörker och hällregn och få ombord alla i en flotte.
• Få ombord en medvetslös person från flotte.
• Första hjälpen och HLR med defibrillator på denna person.

Så klart blir det ett tajt program när man skall ha in allt på en dag, men jag tycker man hittade en bra balans mellan teori och praktik. Det man kanske skulle vilja ha mer av är konkreta råd kring utrustning, men är behöver man nog input från aktiuva seglare som provat olika typer av utrustning. I samband met att jag utrustar nya J/111 Blur, så skall jag försöka sammanfatta hur vi tänker när det gäller säkerhet.