Jag har tidigare pekat på bristen av analys inom vår sport. Framförallt i “Idrotta med förbundna ögon” från 2008.

Vi vet inte varför folk börjar segla, varför de slutar eller hur många som kappseglar. SSF vet inte ens vilka medlemmar man har och kan inte föra en dialog med dem.

Yachting Australia initierade en mycket intressant undersökning, och jag tror att det finns många likheter med svenska förhållanden. Jag fick i alla fall många aha-upplevelser när jag läste den.

VD Phil Jones:

We jointly identified the lack of solid data and evidence into the levels of participation in sailing, and what the drivers and barriers were to increasing it.

Whilst there are plenty of opinions in the sailing community, we really needed solid and objective information about what club members and the Australian public think of our sport.

Ni hittar hela undersökningen här. Obligatorisk läsning för alla som är involverade i svensk segling. Det hade varit kul att få era synpunkter och reflektioner efter att ni läst rapporten. Nedan några axplock.

Man identifierar ett antal barriärer:

1. Image. Segling uppfattas som en svårtillgänglig och exklusiv sport. Segelklubbar är inte välkomnande och endast för äldre människor.
2. Fokus på racing. Nya deltagare är intresserade av sociala, avslappnade aktiviteter snarare än tävling.
3. Finansiella åtaganden. Man undviker helst årliga avgifter men betalar gärna för aktiviteter eller “pay for sail”.
4. Kostnad för båtägande. Man upplevera att det är dyrt att äga och sköta en egen båt,
5. Tidsåtgång. Man vill ha kortare aktiviteter som inte tar hela dagar.
6. Brist på information och kommunikation. Man vet inte var man skall gå eller vem man skall fråga. Klubbarna måste vara mer proaktiva.

Segling uppfattas som en exklusiv och lite farlig sport för äldre människor. Också klubbarna upplevdes som stängda och svårtillgängliga.

Segling har en relativt liten grupp som känner sig passionerade för sporten. I undersökningen rankades man som 37 och 34 av 46 sporter.

Vad som känns konstigt är att bara 24% av fanatiker faktiskt deltar i sporten. Av fansen är det bara 6%. Här borde det ju finna stor potential att få med de som är intresserade, snarare än att attrahera de som inte bryr sig?

Varför slutar folk att segla. En fråga som har debatterats mycket. Här är det bra att man tittat på de olika åldersgrupperna, då det så klart är olika faktorer som påverkar. I de yngre segmenten är det tid och pengar är vanligaste skälen.

Man har också tittat på vilka program man behöver i olika skeden. Framförallt har man fokuserat på hur man får in folk i segelsporten. Här jämför man med andra sporter och andra länder som har satsat mer på introduktionsprogram som löper över tid.

För den nationella organisationen är det viktigt att man skapar ett tydligt nationellt program för att förenkla för de som vill börja med segling – “discover Sailing!” Det kan vara “Open Day” eller “Experience Day” för att passa målgrupperna. Man bör också få till besättningsprogram för att det skall finnas en naturlig väg vidare.

Man är också övertygade om att man behöver bredda och fördjupa samarbetet med sponsorerna för att få till detta program.

I rapporten finns också ett antal rekommendationer för klubbarna. Man kan väl hålla med om allt detta?

• Klubbarna måste jobba på sin image – bli mer välkomnande och öppna.
• Man måste sänka startkostnaden – tillhandahålla klubbåtar eller möjligheter att gasta
• Man måste reducera åtagandet – kan man ha ett enklare eller mer flexibelt medlemsskap.
• Man måste trycka hårdare på avslappnad social segling – inte bara tävling. Här finns en chans att engegera nya medlemmar i sociala- och nätverks-aktiviteter.
• Reducera tiden som krävs – kortare seglingsaktiviteter.
• Förbättra information och kommunikation. Vara proaktiva. Tydliggöra hur man kommer med och kan engagera sig.

Så klart har rapporten väckt uppseende runt om på jordklotet. Den har diskuterats av Nicholas Hayes (känd från boken “Saving Sailing”) på SA, Morten Lorenzen på Minbaad.dk och många andra tar upp den.