Startraka under årets Hermanö Runt. Foto: Magnus Erenstedt.
Här har vi fått en läsarfråga, och det är ju alltid kul (använd gärna feedback-fliken till höger för att ge förslag på områden att ta upp).
Kan du inte tipsa lite om hur man på bästa sätt skall vika, förvara och hantera en gennaker? Både under kappsegling och i lugn och ro för att få minsta möjliga strul?
Jag är inne på mitt första år med gennaker, och med spinn tidigare så har jag alltid bara pulat ned den i säcken men med lite koll så liken inte blivit snurrade. Men med tanke på att jag så ofta läser om kappseglare som verkligen packar om mellan sättningarna så undrar jag hur alla andra gör.
Jag kör bara med dubbla skot till min, kan det finnas behov av suggning även på en gennaker o i så fall när?
Jag tycker inte det är så stor skillnad på att packa en gennaker eller symmetrisk spinnaker. Vi följer för- och akterlik och så knôr vi ner det i säcken. Den största skillnaden är kanske att man kan vilja packa halshornet sist då detta ofta skall ut först. Det är bra att ha en säck där man kan fästa hornen för att ha koll på dem.
Vid kappsegling så kör vi nästan uteslutande ur fördäcksluckan. Då brukar vi inte packa om, utan kom den ner utan allt för mycket strul, så är sannolikheten stor att den kommer upp på rätt sätt igen. Är man osäker så kan man snabbt följa förliket från halshornet upp till fallet. Oftast gör folk större nytta på railen än nere i båten.
Är det långt till nästa sättning, och väder som gör att man kan vara nere utan att det påverkar farten, kan vi packa ner den i säcken för att vara redo att byta.
När det gäller suggor så har det varit ett hett diskussionsämne ombord på vår båt. I 95% av fallen har vi inte använt dem, och i 5% av fallen har vi inte kunnat bestämma om det gör skillnad eller ej. I svalpig sjö har vi kunnat använda dem till att stabilisera gennakern så att trimmerns liv blivit enklare. Men det har inte synts på loggen, så jag tror att vi har använt dem för sista gången.
Men det kan så klart se olika ut på olika båtar och gennakerdesigner?
Till helgen är det dags igen. Tjörn Runt kanske inte samlar lika många båtar som i fornstora dar, men det är fortfarande Sveriges största kappsegling.
Och med SV 9-12 m/s så blir det nog fullt drag runt banan.
Vad tror vi? Bland de stora båtarna har vi ju GP42 Al Capone, nya Aspect 40 direkt från varvet, First 40 Teknova eller Arcona 430 UK Syversen som båda har vilat sig i form? Eller Mange Olsson som skall segla Najad 570?
Eller någon mindre båt? Collis? Nepparen? Farr 30? Nåt med kravell?
Jag har ju ofta efterlyst en bro mellan jollesegling och större båtar. Historiskt hände detta oftast i den lokala klubben, men det är inte så enkelt längre.
Därför var det kul att träffa Offshore Youth Challenge för ett par veckor sedan. Man har ett bra tänk och har fått med sig Anders Lewander, Anna Drougge, Klabbe Nylöf och Björn Österberg som ledstjärnor. Och i årets Gotland Runt seglade Dehler 35 Midnight Rambler och Dehler 34 Dehlta för projektet.
Skall bli mycket spännande att följa dem.
Ett projekt för föryngring och vitalisering av havskappseglingen. Syftet är att skapa möjlighet för jollekappseglande ungdomar att testa havskappsegling till en ringa kostnad, i första steget genom att bilda en ungdomsklass på Gotland Runt 2011 och Göteborg Offshore Race, med minst 5 båtar i samma storlek (kring 35 fot) på startlinjen.
Leading Lights leder projektet och Svenska Seglarförbundet, Svenska Havskappseglingsförbundet, KSSS och GKSS är samarbetspartners.
Årets Göteborg Offshore Race blev ett kanonskönt race med bästa tänkbara väder och en varierande och utslagsgivande bana. Tyvärr var det få deltagare, och många som hoppade av i sista stund.
Taktiksnack före start. Förutom det vanliga gänget hade vi med oss Jonas Grandér på stor. Jonas har ju J/109 Matador i Stockholm, och har haft med sig några av mina gubbar på Sandhamn Race Week och Gotland Runt. Kul att kunna köra race på varandras båtar.
Starten gick utanför Långedrag i 5-7 m/s från SO, som sedan skulle avta under dagen. Det skulle också komma ett par rejäla vrid frampå kvällen som det gällde att ha koll på.
Kort spinnakergång mot första märket, där vi inte lyckades riktigt. men vi var ändå med och hade hyfsad kontakt framåt. IRC-båtarna Royal Blue och JV 41 Inschallah IV rullade såklart i väg, så där skulle det bara bli en kamp mot klockan.
Efter rundning var det sträckbog ut till Måvholmsbåden. Vi började med fock, men satte ganska snabbt vår lite mindre reachinggennaker och kom ifatt de andra båtarna. Det var så klart omöjligt att komma om Elan 410 Alice med en hårt bevakande Fredrik Åstrand till rors. Foto: Mattias Nordin (Mumm 36 Aero).
Foto: Mattias Nordin.
Efter en bidevind var det dags för rundning av Trubaduren. Bavaria 38 Draklunne före IMX-40 Blues och Alice.
David på fördäck gjorde ett gediget jobb som vanligt.
Vi valde att segla lite högre för att hålla fart i sjön och i jakt på mer ström längre ut i havet. Det visade sig också att det stod lite mer vind, så vi kunde långsamt segla om Mumm 36 Aero och ikapp 40-fotarna. Dock ville vi inte spika hörnet, så på ett bra skift gippade vi tillbaka österut och gick då förbi Draklunne och ikapp Blues, Alice och Manix2 som skulle bli våra följeslagare varvet runt.
Här hade vi också lite tur för när vi kom närmare Marstrand var det högern som gick bäst. Och när det vred emot så blev både Draklunne och First 40 La Veuve Noir efter när de fick läns in till Hätteberget.
Vi har fått bra fason på undanvindstrimmet med den nya North-gennakern och stagseglet som vi lärt oss att trimma. Foto: Mattias Nordin.
Kanonskönt väder.
Blues med Lars Idmyr till rors.
Efter rundningen av Hätteberget körde de flesta (utom Draklunne?) rhumbline mot Skagen. Ett första litet motvrid förebådade det 180-gradersvrid till NV som de flesta prognoser hade lovat. Några hade det vid 17:00 andra mycket senare på natten. Men redan efter någon timme kom det, och alla kunde slå mot Skagen. De sydligaste båtarna med Inschallah och manix 2 hade nog lite mindre motström, för de gled iväg bäst. Men Blues och Allice gick så klart också fort när vi kunde släppa lite på skoten.
Vi försökte få koll på ställningen vid Skagen för att välja rätt taktik på nästa ben:
Blur 1.30 11.05.25 (korr) Manixen 1.34 +12.40 Blues 1.38 +23.17 Madame Blå 1.32 +31.12 Draklunne 1.31 +32.20 Alice 1.38 +33.21 Aero 1.36 +57.57 First 40 +1.06.15
Solnedgång med jagande båtar. Jag tror att det är Aero, Draklunne och First 40.7 Madam blå. Sedan kommer shorthandedklassen in för rundning utanför Skagen.
Helt fantastisk natt. Varmt (jag körde i shorts till 01:00), mareld och helt stjärnklart. Och massor av stjärnfall. Jag tror någon ombord räknade till 50 stycken.
Pelle Pedersen som kör taktik håller koll på konkurrenterna med sin lilla pejlkompass. Otroligt nyttigt att jobba hårt för att hänga med snabbare båtar.
Blur i solnedgången. Foto: Adrian Gerstädt (Elan 410 Alice).
Vi trodde på nordgående ström på bägge sidor om Läsö, så vi ville gärna komma ner norr om ön i stället för att ta oss till svenska sidan. Det fanns också ett par vädermodeller som visade på att det skulle vrida förbi nord och kanske tillochmed lite NNO, och då var det ju också rätt att gå höger.
Men vi ville inte släppa Manix2 eftersom de var den båt som låg närmast på korrigerat. Vi trodde vi skulle kunna hålla Alice & Blues rent fartmässigt i den lätta vinden, men det skulle vara farligt att släppa iväg Manix2 på några äventyr. Så det blev en nervös kombination av att hålla höger, hamna i fas med skiften och gå in och få koll på Manix2. När det var som mörkast var vi nära att tappa bort henne ett par gånger.
Sedan hade vi tur att nästan ingen annan båt drog höger. Det var bara La Veuve Noir som var höger om oss på sista gippen in mot Läsö.
Vi jobbade på bra hela natten, med bra rotation på både rorsman och trimmer för att hålla fullt fokus. Och när det ljusnade så hade vi alla bakom oss.
La Veuve Noir i soluppgången. De var de som gjorde det största klippet norr om Läsö, och prickade också sista gippen bra. Vi gick lite för lång söderut, men fick bra skärning in mot märket.
De var 100 meter före vid boj #4 (söder om Fladen) och vi hade kanske 10 minuter till godo på Blues, Alice & Manixen,
Efter rundningen så blev det 30 distans kryss norrut i 5-6 m/s. Trots att vi var långt före på korrigerad tid, så hade det ju varit extra kul att vara före de större båtarna på scratch. Så fullt häng och lätt bevakning. La Veuve Noir tågade förstås iväg.
Vi trodde på ett vänstervrid (som kom lite senare än vad vi trodde) så vi försökte hitta balans mellan detta, strömmen och samtidigt ha koll på de andra… Kul segling trots att vi nu var ganska trötta. Och helt sjukt att vi lyckades hålla dem bakom oss… Men med superbra fart och koll på skiften så gick det uppenbarligen.
Vid trubaduren var vi ett par 100 meter före de andra tre. Och när det blev halvvind så gick framförallt Alice mycket fort. Vi hade sedan tur när de försökte sätta spinnaker utan att lyckas då det var alldeles för brant. De tappade 100 meter och då kändes det som vi skulle kunna hålla undan. Och så bråkade de ju ganska bra med varandra…
Målgången blev supertajt. 27 timmars segling med närkontakt nästan hela vägen. Och så skiljer det bara sekunder i mål.
Men på korrigerat så vann vi både SRS och IRC med över en timme. Vi hade superbra undanvindsfart i den lätta vinden, gjorde bra vägval (tack Pelle) och körde 100% hela varvet runt. Lite samma känsla som på Skagen Race i våras. Och det är otroligt kul med en duktig besättning som kör fullt dygnet runt.
SRS 1 Blur J109 1,3 35.00.30 (korr) 2 Manix 2 Finn Flyer 36 1,35 36.21.48 +1.21.18 3 Draklunne Bavaria 38 Match 1,31 36.58.47 +1.58.17 4 La Veuve Noir First 40 1,4 37.07.44 +2.07.14 5 BlueS IMX 40 1,38 37.10.05 +2.09.35 6 Alice Elan 410 1,38 37.10.12 +2.09.42 7 Aero Mumm 36 1,36 38.26.25 +3.25.55 8 Madame Blå First 40,7 1,32 38.39.21 +3.38.51
IRC 1 Blur J109 1,041 28.02.01 (korr) 2 Royal Blue Maxi 1,45 29.15.21 +1.13.20 3 Inschallah IV JV 41 1,169 30.30.09 +2.28.08
Shorthanded 1 Lady Godiva Dominant 105 1,25 37.35.39 (korr) 2 Finess Dufour 40P 1,31 38.11.18 +35.39 3 Dolores X-332 Sport 1,26 38.12.47 +37.08 4 Elusive First 35 1,32 40.56.38 +3.20.59
De som orkade avslutade med en trevlig middag på Seglarkrogen i Långedrag. Tyvärr hade GKSS (återigen) strulat till det med resultaten, och vi fick inget pris för SRS-segern trots double-scoring och övertydlig anmälan från oss. Kompromissen blev en rättad resultatlista men inga priser. Vilket var ok med mig, eftersom det ändå inte fanns några vandringspriser.
I ett separat inlägg skall jag försöka samla mina tankar kring varför det är så svårt att få till ett vettigt Offshore Race.
För det är ju synd att man inte kan locka fler? Och när några av Sveriges mest ambitiösa offshore-kappseglare (First 40 Teknova och Arcona 430 UK Syversen) ligger kvar i hamnen när det enda offshore-racet på västkusten körs, så är det något som är allvarligt fel!
Nu är det färdigseglat i Tallin. Ni som vill veta allt kollar in Melges 24-bloggen eller någon av de utmärkta filmerna (dag 6 ovan, övriga nedan).
Kul att det var många norrmän som var med och slogs med italienarna i toppen. Oyvind Peder Jahre och Storm Capital Sail Racing Team tog ju hem amatörklassen och Kristian Nergaard lyckades knipa en andraplats totalt. Och så klart fanns Johan Barne med bakom Kristian precis som i 5.5:an. Nedan Johans tankar efter VM.
Starkt jobbat också av Jonas berndsson och gänget från Stenungsund som till sist blev 4 i amatörklassen.
Själv är jag positivt överraskad över att det gick så bra, speciellt med tanke på att rorsman Kristian Nergaard är en tvättäkta amatör. Jag har ju seglat med norske Kristian tidigare i 5.5:an (Guld i VM, EM och Skandinavian Gold Cup). De övriga killarna på båten var amerikanen Harry Melges och ytterligare en normann Sigurd. Han är en av normännen som seglar med Kristian på hemmaplan i Oslo.
Det var 80 båtar med från 7 länder och 3 kontinenter. Det gjorde naturligtvis att starterna var oerhört viktiga. I de tidiga startförsöken hade vi då och då ganska dåliga starter, men när det väl blev dags för starter med svart flagg (vilket det nästan alltid blev till slut) satsade vi hårt på att göra ”vassa” starter och kom nästan alltid iväg bra.
10 seglingar hann vi med, i allt från riktigt lätt vind till kanske 8m/s som mest. Båten är kul att segla i de flesta vindstyrkorna, även om känslan att plana fram med fullt drag i gennakern är roligast. Riggen är ganska enkel med kolfibermast och enkla, svepta spridare. Man får mäta in en fock och en stor, så mycket av trimmet handlar om att ställa om riggen. Innan starten var Harry alltid på hugget med ett himla skruvande och spannet mellan lättaste och hårdaste spänningen på riggen var säkert 20 varv på vantskruvarna. Som tur är kunde vi lämna detta till Harry ombord som känner båten väl. Ja, det är ju inte så konstigt egentligen eftersom det är han tog fram båten tillsammans med sin kände far Buddy Melges och som driver företaget som säljer båtarna.
Kristian fick koncentrera sig på att driva båten. Till skillnad mot 5.5:an där vi kan ha en kontinuerlig dialog om både trim och taktik kräver Melges-24 ännu mer att man hela tiden arbetar med både styrning och trim för att hålla fart i båten. Som skeppare tar han på sig uppgiften att samla ett bra och gott gäng ombord och det kändes verkligen som vi hade en härlig stämning ombord. Det är ju alltid en tillgång ombord och i ett fält med 80 båtar gäller det inte att tappa sugen om man ligger nere i ”smeten”.
Sigurd hade hand om fördäcksjobbet och fick utgöra indiantruppen ombord. Det gäller ju alltid att ha en bra blandning av hövdingar och indianer i ett lag. Sigurd gjorde sitt jobb med stort tålamod och gott humör. I och med att detta var hans första VM-medalj var det nog han som hade det allra största leendet när medaljen var klar.
De både lämnade i stort sett hela det taktiska jobbet till mig och Harry och jag tycker alltid det är kul att samarbeta med någon annan kring detta. På undanvinden fick Harry ta hela det taktiska ansvaret själv eftersom jag trimmade gennakern. Han var otroligt duktig på att placera båten rätt. I en tyngre båt handlar det ju oftast om att bara placera båten rätt i byarna och segla på skiften men för en planande båt finns det mycket att tjäna genom att komma in i ena kanten av byn och gippa vid rätt tillfälle för att hålla sig i byn så länge som möjligt. Båten har en ganska tydlig planingströskel. Det gäller att beroende på vindstyrka mixa det vanliga lättvindsskärningen med att komma upp extra högt och hålla sig i planing. Som jämförelse känns enTP52 som den nästan inte har någon planingströskel alls, så där blir det inte alls fråga om samma utmaningar med besluten man tar.
Slutligen var det kul att se så många svenska båtar med i tävlingen. På ett par ställen i Sverige håller väl ett par grupper av båtar att bildas. Ingen av de svenska båtarna kom väl riktigt i topp i den totala resultatlistan men flera av dem var med uppe ordentligt i enstaka seglingar. Nypriset för båten har nog ofta varit avskräckande för många svenskar, men båten har nu tillverkats i många år så urvalet av billigare begagnade båtar ökar. Vi gick ju bra med en båt från 1999 även om de hårdsatsande italienarna naturligtvis ofta hade sprillans nya båtar.
1. ITA 787 UKAUKA RACING – Gridelli Fabio / Federico Michetti / Lorenzo Bressani / Jonathan McKee / Lorenzo Santini
2. NOR 400 Baghdad – Kristian Nergaard / Harry Melges / Sigurd Hekk Paulsen / Johan Barne
3. ITA 727 Hurricane Murphy & NYE – Alberto Bolzan / Paulo Testonlin / Daniele Cassinari / Stefano Ciampalini / Simone Spangaro
23. SWE 532 Rocad Racing – Mikael Lindqvist / Henrik Norberg / Olof Detlefsen / Rebecka Harding / Ingemar Sundstedt
25. SWE 666 Number of the beast – Jonas Berntsson / Mats Berntsson / Morgan Broberg / Magnus Lundberg
34. SWE 537 Helga – Tomas Hansson / Jonas Lind / Andreas Emmoth / Jonas Svensson / Bo Franberg
43. SWE 536 Magic Marine – Stefan Pavia / Håkan Lundgren / Christer Sörvik / Christoffer Lundgren
44. SWE 431 Aqua Racing – John-Christian Eriksson / Mikael Johansson / Jakob Johansson / Anna Tempelman
73. SWE 172 Team Jacuzzi – Torsten Bergh / Johan Hartler / Pietro Diont / Emil Raue
