M32 Cup 2013
Båtarna på bilderna är endast exempel på hur det skulle kunna se ut. Eventuella likheter med verkligheten är oavsiktliga. Illustrationer: Peter Mild.
Det har ju ryktats om en cup i M32. Och nu är det officiellt.
Dessutom kommer jag att ha en officiell roll i detta, då jag blir projektledare och ansvarig för själva cupen. En perfekt roll att kombinera med arbetet med blur.se.
Målet är att skapa en riktigt proffsig Nordisk seglingstour.
Först skall vi locka de bästa seglarna.
Vad sägs om Fredrik Lööf, nybliven olympisk guldmedaljör i Stare. Mattias Rahm, flerfaldig världsmästare, America’s Cup-seglare och vinnare av Match Cup Sweden. Göran Marström, bronsmedaljör i OS och legendarisk flerskrovsseglare. Och så Bengt Falkenberg, flerfaldig totalvinnare av Tjörn Runt, Færderseilasen samt årets havskappseglare 2010.
Inget dåligt gäng?
Dessutom pågår diskussioner med ytterligare ett antal duktiga seglare och team i både Sverige och grannländerna. Många lockas av att mäta sina krafter med de bästa seglarna från olika discipliner.
Fredrik Lööf:
Att köra två skrov – tre gånger vindhastigheten är tufft,
spännande och en ny utmaning som jag verkligen ser fram emot!
Mattias Rahm:
Alla spektakulära vurpor man sett på
YouTube senaste året gör mig fokuserad.
Bengt Falkenberg:
Att satsa på en för mig helt ny typ av segling med M32 är otroligt motiverande. Utformningen av M32 cup var avgörande.
Målet är att vara 6-8 båtar på startlinjen redan till sommaren och vi förhandlar just nu med 4-5 möjliga orter i Sverige och Norge.
Som får segla en riktigt sweet båt.
Att det är flerskrov som gäller kan väl inte ha undgått någon, och M32 kommer att bli en mycket bra båt. Den är tillräckligt stor för att slå rekord, vara spektakulär (alla minns Lööfs vurpa på Tjörn Runt) och fungera med gäster eller media ombord. Men samtidigt tillräckligt liten för att hålla kostnaderna nere och vara lätt att flytta runt. Att den är ett riktigt svenskt high-techbygge gör ju inte saken sämre.
Nu finns det också ett klassförbund som leds av Lotta Harrysson.
Att Ken Read har valt M32 för en serie i Newport visar att vi har tänkt rätt. M32 blir den första kattan i den här storleken som faktiskt samlar entypsfält?
Och välja rätt partners.
Ingenting av det här är möjligt om vi inte skapar rätt ekonomiska förutsättningar.
Berg Propulsion kommer att vara sponsor för själva cupen och ställa upp med två team (Lööf och Rahm). För dem är detta ett sätt att bygga vidare på de erfarenheter man fick som delsponsor av Puma under senaste Volvo Ocean Race. Håkan Svensson som är VD på Berg Propulsion:
Volvo Ocean Race var en perfekt plattform för att träffa våra viktigaste kunder och ha viktiga diskussioner utan tidspress. Stoppen var det som gav mest. Att samla både seglare som vill vinna racet och kunder och partners som vill vinna i affärer på samma ställe var ovärderligt.
Med M32 Cup kan vi göra det i ett mindre format men ändå ge dem en större upplevelse ombord på båten och ökad närhet till seglarna. Detta borde passa offensiva företag i regionen också.
Vi tror att M32 Cup kan vara en bra kommersiell plattform av flera skäl.
Det blir spektakulär segling som gör sig bra i media. Så en bra plattform för att positionera sitt varumärke och visa att man ligger på framkant oavsett om man vill locka nya kunder eller rekrytera de bästa konsulterna. Cupen ger bra möjligheter för kundaktiviteter i samband med de olika eventen. Att köra pro-am i de här båtarna kommer att bli ”the ride of your life”. Garanterat.
Förutom cupen så kommer vi att ha ett M32-center på Hönö där man kan göra aktiviteter på sommaren. Under vintern finns det möjligheter att köra på Garda där det redan efter jul kommer att finnas ett par båtar. Alla team har fått en inbjudan.
Dessutom kan man ju göra massa kul stunt med en M32. Köra ikapp med en färja eller flippa båten på Tjörn Runt. Bra sätt att få mycket PR.
Så här såg det ut när Torvar Mirksy provade på M32:
Och få med oss nästa generation seglare.
Alla inblandade brinner också för återväxten inom svensk segling. Vi tror vi kan skapa en plattform för unga ambitiösa seglare som vill ta steget till America’s Cup eller Volvo Ocean Race. För några kan M32 Cup vara ett bra komplement till en OS-satsning i Nacra 17 och för andra kan det bli ett bra skyltfönster mot internationell segling.
Detta har redan gett effekt och Artemis och KSSS kommer att använda M32 och faciliteterna i Garda för uttagning och träning inför Red Bull Youth America’s Cup. Det finns massor av idéer hur man kan bygga vidare på detta.
Det är så klart ett tufft och ambitiöst projekt. Men det är också det som lockar gänget bakom.
Ni som är nyfikna och vill veta med mailar mig på peter@blur.se.
What’s Up 1250
Vad händer den här veckan, 10-16 december, i seglingsvärlden.
Båtarna i ARC – Atlantic Rally for Cruisers har börjat gå i mål och i Vendee Globe är det supertajt i täten där alla nu snittar +20 knop. Sail Melbourne med ISAF World Cup fortsätter hela veckan.
Någon som har koll på nyheterna från båtmässan i Paris? Orkar man inte åka dit kan man spana in Xp 33 på Lidingö idag.
Den här veckan så riktas också många blickar mot Göteborg och World Yacht Racing Forum. Jag är så klart där och skall försöka ha koll på hur snacket går. Har ni några frågor ni vill ha besvarade så lägg en kommentar nedan.
Vad händer mer?
J/111 Blur³ | detaljer
Jag har fått en del frågor om små “fix och trix” som vi har på J/111. Så jag tänkte det kanske kunde vara intressant för fler.
Den här gången valde vi T-rings till fockskoten. Det finns många fördelar då man slipper knopar som fastnar och är i vägen, men de är lite bökiga när man skall byta försegel (man kan inte få loss lovartsskotet och det är bökigt att få på en loop till – någon som har bra tips?).
Skotringen är samma som på J/109, en specialdesignad variant signerad Jesper Ott.
Vi har också lagt lite krut på märkning så man enkelt kan dokumentera var man är. 1:an är ungefär 6 graders skotvinkel. Utgångsläget är 2.5 vilket motsvara lite drygt 7 graders skotvinkel. J/111 är extremt känslig när det gäller infuckern så vi har inte markerat några standardlägen. För focken har vi också märkningar på spridarna som brukar vara bra att kommunicera kring.
Den näst viktigaste justeringen efter infuckern är häckstaget. Storskotstrimmern kör det från piedestalen och alla kan enkelt se hur hårt vi dragit det. Normalt går vi från 2 till 6 i ungefär samma vindstyrkor (i knop) lite beroende på förhållanden. Men vi blir snabbt “powered up” med häcken i botten.
Alla trimdekalerna kommer från ett Deck Graphics One Design Pack, som tydligen är standard på bland annat Farr 30. Lite dyrt men myvket bra kvalitet.
Förutom de vanliga skotpunkterna så vill man kunna skota ut focken i railen när det öppnar upp. På J/109 hade vi kastblock, men nu har vi i stället kört fasta ringar som alltid finns på plats. Lite extra vikt, men det här går snabbare och vi slipper massa meckande i lä.
Längre akterut sitter skotpunkt för stagsegel (Harkenblock) och en ring för sugga till spinnskotet.
Med full besätting när det är mycket action så kör vi spinnskotet på rufftaket. Men offshore, framförallt doublehanded, vill vi ofta köra på lovarts fockwinsch, som dels är större men också gör att trimmern kan sitta bra i lovart men ändå se gennakern. Vi har då lagt en bit PROtect Chafe för att skydda plasten och få skotet att löpa lätttare.
På samma sätt kör vi PROtect Chafe på ruffhönet där man drar tackline och på massor av andra ställen…
…till exempel på framsidan av masten.
En av de saker som vållade mycket huvudbry var monteringen av plottern, i vårt fall en Raymarine e7. Nu sitter den i en bygel precis framför ratten vilket funkar mycket bra. Kanske hade det varit snyggare med en pod, men nu är den ur vägen men ändå lätt tillgänglig. Och går enkelt att plocka av.
En annan sak där vi har haft en del inkörningsproblem är vår NKE Gyropilot. Det var ju själva processorn jag ville åt, och den får vind och fart via NMEA från Nexus-systemet men har sin egen gyrokompass. Drivenhet är en Raymarine T2 elektromekanisk drivenhet för att minimera motstånd när dehn inte är inkopplad.
Själva monteringen gick kanonbra, och under Spi Ouest så fick fransoserna från NKE fason på det mesta. Kompass funkade fint, likaså att styra på relativ vind. Men av någon anledning fick jag den inte att styra på sann vindvinkel, vilket ju var en av anledningarna till att jag valde NKE. Efter många mail visade det sig att man skulle dra ut en liten kabel för att initiera. Så klart, varför skulle menyn “NMEA Init” göra det :-) Sedan har den funkat perfekt. Det är väl mest jag som inte vågat låta den styra på hård undanvind ännu. Men nästa säsong…
En sak som jag tycker är lite bökigt är högtalare. De är tunga och helst skall man montera dem infällt vilket kräver att man borrar stora hål i sin nya båt. Sedan skall det dras sladdar kors och tvärs. Nu väntade jag med att sätta i en stereo utan skaffade en Big Jambox. Den går på batteri och är trådlös, så musik/radio kommer från besättningens mobiler eller datorn. Och så kan man flytta runt partyt. Hittills har det funkat mycket bra.
Disclaimer: jag är engagerad i Happy Yachting som kan ha
intresse av produkter eller koncept som nämns i artikeln.
Code sails demystified
Under de senaste åren så har så kallade codesegel gått från att vara renodlade racingsegel för jorden runt-race till att bli något som sitter på allt fler vanliga båtar. Både på kappseglare men även båtar som gillar att äta distans när de cruisar.
Framförallt är det väl trenden mot fockbåtar som har drivit fram behovet. När man faller av så är det svårt att kontrollera formen på en högskuren fock, samtidigt som man har behov av mer yta. Då har man behov av ett segel som är en kombination av en genua och en genanser/spinnaker.
Men det råder också förvirring kring seglen, deras namn och hur de används. Som seglare är det ibland svårt att sätta sig in i alla begrepp och det är inte helt ovanligt att förväntningarna blir lite för höga.
Jag har ju tidigare skrivit en artikel om undanvindssegel på VO70, men den här gången tänkte jag fokusera lite mer på vanliga båtar.
På Blur har vi valt en Code 0. Läs mer om varför och hur den är är gjord här.
Olika segelmakare har ju olika sätt att namnge sina segel. Ovan en översikt över hur North gör. I det högra diagrammet har man försökt lägga in C0-C2, dvs code 0 till code 2.
Här verkar många generalisera, och jag tror att det är ganska vanligt att man refererar till code 0 eller code zero för alla dessa segel. Det låter väl cool antar jag. Världen är dock inte riktigt så enkel och det kan skilja mycket mellan båtar, mätregler, material och design.
Förvirrande? Visst är det. Så det är viktigt att man har en bra dialog med sin segelmakare.
Siffrorna på code-seglen referera väl i första hand till djupet på seglet och därmed vilka vindvinklar och styrkor det är avsett att användas för. Även halvbredden, som ju hänger ihop med djupet, varierar med seglen.
Code 0 (eller code zero) är den planaste varianten som används i relativa vindvinklar AWA 45-80. Code 0 görs alltid i laminat. Någonstans har jag sett en tumregel som säger att det måste vara laminat om man skall segla brantare bogar än AWA 65 för att seglet inte skall deformeras. Lasterna blir ju mycket större när man skall segla högt mot vinden.
Typiskt är halvbredden på en riktig code 0 mellan 55 och 65% av underliket.
Code 1 är en lite djupare variant som vanligtvis designas för vindvinklar AWA 65-95. Här kan det skilja ganska mycket mellan olika material vilket vi kommer tillbaka till. Halvbredden ligger oftast mellan 65 och 75% av underliket.
Code-segel i olika mätregler
Låt oss titta lite närmare på halvbredden. Förutom att den hänger ihop med formen, så styr den också hur seglet bedöms i olika mätregler.
I SRS för standardbåtar finns följande definition av undanvindssegel. Håller man sig innanför detta så händer ingenting med mätetalet. Går man utanför detta måste man skaffa mätbrev.
G.3.2 GENNAKER OCH SPINNAKER
Följande gäller om båtdatabladet inte anger annat:
a) Halvbredden ska vara minst 65 % av underlikslängden.
b) Duken i seglets huvuddel ska vara av icke aromatisk polyamid (t.ex. nylon).
För mätbrevsbåtar definieras en gennaker enligt nedan.
C.4.3 GENNAKER
a) ANVÄNDNING
En gennaker:
i) ska vara satt flygande.
ii) ska vara halsad till skrov eller bogspröt vid eller för om förtriangelbasens främre mätpunkt och ska, om SRS-mätbrevet inte anger annat, ha halshornets infästningspunkt i båtens centrumplan. Se även ”FB” i Appendix 3 – Teckenförklaringar samt KSR 54 Förstag och försegels halshorn.
iii) får halsas med en lina mellan halshornet och infästningspunkten och ingen annan anordning får påverka linan eller halshornet.
iv) ska inte spiras med spirbom.
Observera att det inte finns bestämda gränser för vad som är vad, utan en code kan vara 55%, 65% eller 75% (eller vad som helst). Rent praktiskt så blir gränsen för när en code kostar på mätetalet samma som ovan, dvs 65% och nylon. Men rent generellt så bedöms seglen så bra det går baserat på mått, material och hur stor skillnad de gör för prestandan.
Gränserna kan mycket väl flyttas från år till år, så fokusera hellre på det som är rätt för din båt än vad regeln säger.
I NorLYS har man valt att ha en tydligare definition, och man är också tydliga med hur mätetalet påverkas.
Code Zero: Asymmetrisk spinnaker som er konstruert for â brukes til kryss eller seiling høyt mot vinden uten å være lisset til stag. Forlikslengden skal være minst 5% lengre enn akterlikslengden og halvbredden skal være lik eller større enn 55% og mindre enn 75% av fotbredden.
Code Zero er tillatt og måles inn som en asymmetrisk spinnaker. Dersom båten er utstyrt med kun kryssfokk, gis tillegg på 0.02 og dersom den er utstyrt med genoa, gis et tillegg på 0.01.
I DH skall halvbredden vara mellan 65 och 75% av underliket. Måtten avgör hur en code påverkar mätetalet.
I ORCi behandlas code-segel med en halvbredd på mellan 65 och 75% på ett speciellt sätt när mätetalet räknas ut.
Asymmetric spinnakers are now allowed to have AMG >= 0.65 ASF. An asymmetric spinnaker with AMG between 0.75 and 0.65 ASF will be considered a “Code Zero” and have a special treatment in the VPP run.
Värt att notera är att straffet för en code är relativt litet. Eftersom ett VPP vet när seglet sitter uppe, så “betalar man bara när den används”. Det innebär att mätetalet på kryss/läns inte påverkas alls om man har en code i garderoben.
I IRC måste halvbredden vara minst 75% för att seglet skall få räknas som ett undanvindssegel, vilket gör det svårt att åstadkomma en riktigt code 0. Det leder också till en del skumma designer där man har akterlik som bara står och fladdrar för att seglet skall kunna mäta in.
Inte helt enkelt alltså. Och dessa gränser ändras också när reglerna uppdateras. Trenden just nu verkar vara att tillåta smalare och smalare code-segel. Dessutom straffar man dem inte lika hårt som förr utan oftast fördsöker man bedöma dem så rättvist det går.
För att hålla regelmakarna på tårna så utvecklas det ju hela tiden nya typer av segel. Här en “quad code” med dubbla skot. Man menar att den ger mindre motstånd och att twisten är lättare att kontrollera. Men jag är inne på att det mest är en gimmick.
Material
För en riktig code 0 som man vill kunna använda högre än AWA 65 så måste man ha laminat. Här finns det precis som på kryssegel många varianter beroende på segelmakare. Vill man slå på stort och har en VO70 så är 3Di eller Cuben bra (och ganska dyra) alternativ.
En annan sak som är viktigt är att ha en ordentlig kabel i förliket och bra möjligheter att spänna upp denna rejält. Det innebär antingen fallås eller fall med 2:1-utväxling och bra avlastade. För att få ut full funktion och kunna gå högt så måste man kunna spänna upp förliket riktigt riktigt hårt.
När det gäller peke så är längden inte så viktig. Så klart är förlikslängden viktig för prestanda, men på ett givet mått så är skillnaden på att halsa det precis framför förstaget eller en meter framför väldigt liten. Ofta räcker det med en konstruktion som gör att rullen går fri från företag och pulpet.
För en code 1 så är materialvalet lite klurigare. Nylon är väl vanligast och ger ett prisvärt segel. Men när man pressar det så har det svårt att hålla formen.
Ett alternativ kan då vara vävd polyester som blir formstabilare.
Ett tredje alternativ är laminat här också vilket ger ännu bättre stabilitet. Här är ett exempel i Aramid. Men det blir så klart dyrare och kan kosta mer även mätetalsmässigt.
Det finns alltså många olika sätt att designa och sy ett ett code-segel så det är viktigt att ha en dialog med sin segelmakare.
Här är en video där Anders Lewander visar hur man använder seglet. Jag är väl inte helt överens med Anders när det gäller prioritertingarna, och det är nog många som väljer en “riktig gennaker” först innan man skaffar en code.
5 missuppfattningar om codesegel
1. Man kan kryssa med dem
Många tror att en code kan ersätta en lättvindsfock eller genua som kryssegel. Så är det inte riktigt. Med riktigt bra utrustning för att sträcka upp förliket så kan man komma riktigt nära, men på de flesta normala båtar har man svårt att ta höjd. Men i lätt väder kan det det ju vara smart att gå lågt med bra fart, och då kan en code göra jobbet. Precis som alltid så gäller det att lära sig seglets begränsningar.
Jag har sett siffror där man med riktigt bra utrustning, och 2.5 tons kraft i fallet, har seglat AWA på 29 grader i lätt vind. Det är 5 grader lägre än dikt bidevind. I sann vindvinkel kanske detta innebär att man går 10 grader lägre på havet, men rejält mycket snabbare.
Här är ett exempel (Bavaria 42 Match Ille Moro) där man valt att lägga i land genuan för att sänka sitt mätetal. I stället har man sytt upp en code 0 som man försöker använda i det lätta registret. I just det här fallet fungerade det nästan. På vårträningen i Son (ovan) när det var superlätt så lyckades man hålla fart i båten när många andra stod helt still. Men under EM, när det verkligen gällde, så hade man det grymt svårt i det lätta registret och hade verkligen behövt en genua.
2. Man kan strunta i spinnakern
En code kan vara ett bekvämt segel, men den ersätter inte en spinnaker eller länsgennaker. Man kan länsa, men måste då segla ganska branta vinklar (eller saxa). Så lägg lite tid på att förstå när seglet funkar riktigt bra. Och när det inte funkar alls. Här kan man prata med andra som seglar liknande båtar som kanske har erfarenhet av hur man kombinerar en bra segelgarderob.
3. En code zero är alltid en code zero
Som vi sett ovan så finns det många varianter som fungerar på olika sätt. Och alla segelmakare har sina egna idéer om namn, material och funktion. Det viktiga är hur den fungerar på just din båt. Och när någon berättar att “jag har en code bero” så brukar jag anta att det kan vara vad som helst som sitter på en rulle :-)
4. En code “kostar mer än den smakar”
Från början uppfanns codan för att lura mätreglerna. Så är det inte längre, utan alla mätregler har uppdaterats och bedömer seglet ganska rättvist. Om det är värt “straffet” beror så klart på. Har den ett smalt användningsområde och blir liggande i säcken så kommer man oftast att få betala med sitt mätetal. Har man funderat på hur den skall användas och använder den offensivt kan den vara ovärderlig – och fantastiskt kul.
5. Designen är inte så viktig (vs yta)
Det viktigaste är att ha en code (när andra inte har det)? Det har varit svårt att se skillnader mellan olika designer, men en code har en tydlig sweet-spot (förhållande då den funkar optimalt) som man bör förhålla sig till. Och det kan lätt diffa 20-30% i fart mellan olika designer i exakt samma förhållande när man hamnar utanför sin sweet-spot. Sedan är ju yta alltid bra…
Ken Read kör M32-serie
Det har ju varit en del snack om M32 Cup och det lär komma skarp info de närmaste dagarna (ja, jag är lite insyltad)… I en intervju på Sailing Anarchy så medger Ken Read att han har fått ihop 5 båtar till Newport.
This past VOR and the Cup are perfect examples of bringing that excitement to peoples living rooms and hopefully to bays and harbors near you.
For example, we are starting a Marstrom 32 (M-32 Catamaran) fleet here in Newport. Catamarans are finally making it to the mainstream and we have the America’s Cup World Series to thank. I am psyched to go sailing for fun again and we have 5 M-32’s already coming to the Newport area and hopefully it spreads all over North America.
I juni var ju Ken Read och resten av Puma på Höno och seglade M32 i samband med att Berg Propulsion fyllde 100… Small world.
Marström bekräftar att den första båten går till USA under nästa vecka. Man kan nog säga att M32 är den första kattan i det här segmentet som verkligen lyfter. Superkul att Sverige kan vara med i framkant på den här utvecklingen.
Grand Soleil 39 | Ciao Bella
Senast i raden av båtspaningar tillsammans med Search Magazine var Grand Soleil 39. En bekantskap som var lite kylslagen i början men blev varmare efter hand…
När vi åker över Svinesundsbron in i Norge visar termometern minus två. Det är i mitten av oktober och de flesta har tagit upp båten eller i alla fall gett upp tankarna på segling för året.
Men i Moss strålar solen och Oslofjorden glittrar inbjudande. Längst ute på piren ligger en Grand Soleil 39 med frost på däck. Den nya modellen, som ersätter varvets gamla storsäljare från 1983, sticker ut bland de andra båtarna.
Dels är det så klart det lilla kolfiberpeket som sträcker sig in över bryggan, men hela designen är mycket lyckad. På samma sätt som man tittar lite extra när det står en ny Alfa Romeo på parkeringen, på samma sätt drar den här italienskan blickarna till sig.
Vi lämnar det frostiga däcket för en betydligt varmare och mer ombonad salong.
En espresso och snabb rundtur innan det är dags att byta om. Jag väljer “owners cabin” i fören som är helt fantastisk med massor av utrymme. Man kan välja en andra toalett här framme, men skippar man den så finns det hur mycket plats som helst. Varvet har prioriterat förpik, salong och pentry, så de dubbla akterhytterna har blivit relativt små. Men är man en familj eller ett par med gäster så är ju prioriteringen helt rätt.
Stilen är snygg och funktionell. Det känns modernt utan att man funderar så mycket på det och det märks att italienarna har bra känsla för design både externt och internt. Dessutom ganska många snygga lösningar. Det vi funderade mest på var navigationsplatsens layout där man sitter på en liten pall vänd mot skrovsidan, vilket kan vara klurigt när det lutar. Själv hade jag nog satt mig i soffan vänd akterut vilket också funkar bra.
Efter en stund har vi fått på oss alla kläder och solen har smält frosten på däck. Vi hissar stor och fock och sträcker ut mot Oslofjorden där det står 3-4 m/s. Eftersom det är en ganska stor båt så kanske den hade velat ha lite mer bris för att komma till sin rätt, men när vi kryssar norrut mot Gullholmen så skjuter den ändå fart och har bra bett på kryssen. Man bör komplettera med inhal till focken för att få till ett ännu bättre trim, men känslan är att det här är en riktigt bra kryssbåt.
Testbåten var en så kallad sportversion med högre racingmast i aluminium och T-köl på 2.40. Vill man så kan man också få en kolfibermast från Hall Spars och skott i komposit. I alla versionerna så finns ett balksystem i kolfiber som tar hand om lasterna från rigg och köl. Gillar man aktiv segling i våra vatten så skall man välja de lite högre masterna.
Dubbla rattar brukar ge en viss tröghet i styrningen. Så också här, men inte så att det stör. Och dubbla rattar gör sittbrunnen lättjobbad, framför shorthanded när rorsman måste ta sig fram för att trimma eller hantera fall. Man står alldeles utmärkt bakom ratten med bra översikt över segel, båt och vågor. Sitta funkar också, även om jag hade önskat mig ett lite bredare däck för att kunna sitta bekvämt i både lovart och lä. Även storskotstrimmaren får det trångt, men det är så klart en balansgång hur långt ut man sätter rattarna.
När vi ändå är inne på däckslayouten så gillar jag den rena looken. Alla linor inklusive fockskot går under däck och det mesta är snyggt integrerat. Till och med avrinning från däck sker genom en slang till aktern för att slippa svarta ränder på skrovsidan. Enda missen, förutom inhal till folken, är att tackline till gennakern går rakt över förluckan som alltså inte kan öppnas med gennakern uppe. Även denna skulle så klart ha gått under däck.
Efter kryssen är det dags för länsgennakern på 140 kvadrat. Sättningen är enkel på tre, och det korta pekat funkar utmärkt. Dessutom är det jättesnyggt och bidrar till båtens profil. Vinden avtar sakta så det är svårt att avgöra hur båten beter sig med lite tryck, men det borde inte vara några problem att hålla bra fart på undanvindarna.
Till sist får vi en fantastisk bog in mot Moss med code 0. Nu är det varmt i solen och vi forsar fram i den lätta vinden. Jag hade gärna vänt om och seglat vidare ett par dagar eller en vecka.
Det finns ju många båtar i det här segmentet, men närmaste konkurrenten måste ju vara nya Xp-38 från X-yachts. Efter att ha seglat bägge båtarna så känns Xp som ett lite sportigare paket med mer fokus på racing medan GS 39 är ett mer balanserat paket med lite mer volym invändigt. Och precis som när man väljer mellan en Audi och en Alfa Romeo så väljer man nog mer med hjärtat än med hjärnan. Bägge båtarna vill fightas i det lite dyrare segmentet; testbåten med med racingmast i aluminium börjar på ca 2.2 Mkr. En variant med kolmast och det lilla extra lär med segel och elektronik landa på minst 3.3 Mkr innan man startar sitt första race.
I hamn så sitter jag och funderar på varför jag gillar den här båten. Den är ju inte så sportig, eller speciell på något annat sätt heller, men man har hittat en riktigt bra balans mellan boende och segling. Och med en italiensk touch som gör att folk vänder sig om på bryggan. Och det skall man inte underskatta.
Designer: Claudio Maletto
Båtvarv: Cantiere
Längd: 11,82 m
Vattenlinje: 10,40 m
Bredd: 3,70 m
Djupgående: 2,40 m
Kölvikt standard: 2 600 kg
Lätt deplacement: ca 7 000 kg
Segelgarderob standard:
Storsegel: 45 m2
Genoa: 37 m2
Assy Spinnaker: 113-134 m2
Motor: Volvo Penta
Bränsletank: 185 l
Vattentank: 320 l
