På nyårsafton startar Barcelona World Race. Doublehanded runt jorden i IMOCA 60. I mina ögon ett av de riktigt coola racen, då två man kan driva båtarna mycket hårdare än soloseglarna.
Jag tror det står mellan Foncia och Virbac-Paprec 3. Tätt därefter Estrella Damm, Groupe Bel & Président. Hugo Boss och Mapfre kan skrälla. Alla teamen presenterade nedan.
De flesta av er hittar hit direkt, men en del av besöken kommer från andra sajter. Det är kul att se hur detta förändrats sedan förra året (föra årets placering inom parantes).
Skall man lita på Google, så är de mest sökta båtarna: elan 310, elan 350, first 35, aspect 40, linjett 34, corby 36, arcona 340, j/111, first 30, hansson 31, farr 30, first 34.7, mumm 36, melges 24, dehler 32, j111, seaquest 36, nicander 40, vivace 34, tarac, first 40, fox 10.20, seacart 30, hp 1030, sweden yachts & finnflyer 34…
2010 närmar sig sitt slut och då måste ju alla se tillbaka på året som har gått?
Och jag ser gärna tillbaka på 2010. Ett år där vi satsade lite hårdare, och lyckades med lite mer. Sedan finns det en del annat kul som vi minns?
Fyll gärna på med årets T-bone, årets flopp eller årets sämst klädde seglare…
Stort tack till Anders, David, Fredrik, Gurra, Magnus*2, Mattias, Mats, Matts, Patrik, Pelle och alla andra som varit med ombord i år. Tack också till North Sails, Nexus, Liros och andra som har stöttat oss.
Årets fullträff måste ha varit Big Boat Challenge i Danmark. Det var årets viktigaste mål och det vi hade fokuserat all vår träning på. Det var inte våra förhållanden, med en båt optimerad för lättvind, så då var det extra kul att alla höll för pressen och lyfte sig lite extra. Sedan är det inte varje dag man får slå Jesper Bank på bana.
Årets race jag aldrig skall segla igen var väl den där konstiga seglingen i Norge? Där alla skall starta om i Drøbak. Men nästa år skall vi visa vad vi kan!
Årets offshorerace var Helly Hansen Skagen Race (där vi vann vår klass med 50 minuter) och Göteborg Offshore Race (där vi vann med över en timme i både IRC och SRS). Extra kul att vinna offshore eftersom vi bara fokuserat på bansegling i våra förberedelser. Men vi körde bantempo även mitt i natten och det verkade löna sig.
Årets tjuvstarter var Tjörn Runt och Pater Noster Race. Dags att bli lite kallare.
Årets viljeinsats för min del var nog Bohusracet. Att köra 100% i 30 timmar med matförgiftning är inget jag vill göra igen. Men man kommer långt på vilja… Och även i år blir det Viken Ägir som tar hem årets arrangör.
Årets mätbrev & årets snackis går väl ganska ohotat till Royal Blue.
Årets snackis 2 handlade om årets Tjörn Runt-vinnare. Hade man rätt mätetal? Hade SRS-kommittén sett kölen? Vad långsmalt mycket bättre än “fetröv”?
Årets pudel måste vara Refanut som efter många om och men kom fram till att båten och mätbrevet inte riktigt stämde. Och tog det säkra före det osäkra och utgick efter fyra månader.
Årets klass på G måste vara Farr 30? Och Patrick Lindblom tar följaktligen hem årets PR-kille.
Årets mätregel skulle kunna vara IRC? Eller SRS, NorLys eller någon annan variant av LYS? SRSv? ORCi då? Eller någon revision av DH? 2011 kan mycket väl bli året då till och med jag tröttnar!
Årets magazine är Search Magazine. Från ingenstans till överallt.
Årets WebbTV kneps på mållinjen av Hamnen.se. Förväntningarna är inte höga. De är skyhöga.
Årets fight var väl ändå America’s Cup. Så mycket väntande. Så mycket spekulationer. Så mycket på spel. Det är bara då segling kommer i närheten av en tungviktstitel i boxning eller världsrekord på 100 meter.
Årets svenskar måste vara Torbjörn Törnqvist (vilken sjukt cool satsning) och Niklas Zenström (som vinner det mesta).
Årets trend är flerskrov. I America’s Cup, i OS, runt jorden, genom skärgården. Efter många år på undantag så är nu flerskrov helrätt. Dags att prova på 2011?
Årets fluga var code 0?
Årets skjuta upp till 2012 är J/111
Årets sweetaste kanske är Soto 40? Eller M34? Eller General Lee? Eller J/111. Eller Corby 36 Inga. Många om budet!
Årets godaste Akvavit var den som vi vann i en vadslagning med Ludvig Daae (först till Skagen i Skagen Race).
Årets leveranssegling var när jag körde solo till Kerteminde. Supernajs undanvind med stora gennakern uppe.
Årets oflyt måste vara Rune Aasbergs Route du Rhum?
Årets ”jag skall aldrig ge mig in i marinbranschen” var väl Happy Yachting :-)
• The America’s Cup
• The Jules Verne Trophy.
• The World Saling Speed Record
• The Louis Vuitton Trophy
• The World Match Racing Tour
• The RC44 circuit
• The Audi Med Cup circuit
• The Extreme Sailing Series
• The Route du Rhum
• From Sydney, the Rolex Sydney Hobart
Vid ett antal tillfällen under hösten så har jag hamnat i diskussioner om hur man bäst kommunicerar segling till seglare, fans, sponsorer och andra intressenter.
Och just nu händer det mycket på alla möjliga håll, vilket är kul.
Men många vill också att Seglarförbundet skall ta initiativet, gå i bräschen och underlätta för klubbar och arrangörer. Och i samband med detta så finns det också de som funderar på hur SSF själva kommunicerar kring sin egen verksamhet, varumärkesarbetet och SWE Sailing Team.
Vill man nå ut med sitt budskap så är det viktigt att utnyttja de kanaler som står till buds på bästa sätt. Snabb information och dialog gör sig bra på webben, medan djuplodande resonemang kanske fungerar bättre i tryckt format. Men det viktigaste borde vara att nå ut med informationen på ett så effektivt sätt som möjligt? Det borde både landslagsseglarna, sponsorer och Svensk segling i stort vara betjänt av?
Modellen för SSF verkar vara att skriva jättebra och angelägna artiklar, men invänta nästa nummer av Segling för att då publicera dem lite exklusivt för att till sist lägga upp den på svensksegling.se.
Jag var mycket förvånad över att varumärkesprojektet inte fick något genomslag. Det borde engagerat stora delar av Seglarsverige, men nu passerade det ganska obemärkt? Jättesynd, för det var både intressant och viktigt. Min analys är att det saknades information på svensksegling.se när ryktet gick, sedan dröjde det tills en del kunde läsa om det i Segling. Och där blev det till en artikelserie som gjorde att man inte fick någon helhetsbild.
En bra cliffhanger om man vill att folk skall vänta på nästa artikel. Värdelöst om man vill nå ut med sitt budskap. Eller skapa någon form av engagemang bland de som måste vara delaktiga i förändringsarbetet.
Och när det gäller nyheterna i SRS så väntar många nu på en “fylligare artikel om regeländringar” skall komma i februarinumret av Segling. I min värld hade en sådan artikel varit väsentlig för att skapa förståelse för de tekniska förändringar man nu föreslår.
Någon jämförde kommunikationsstrategin med att “kommunicera genom ett sugrör”. Lite information som sipprar ut genom en smal, men väl kontrollerad kanal.
Vill Seglarförbundet verkligen få genomslag i sitt varumärkesarbete, eller profilera sina landslagsstjärnor, så tror jag man måste tänka om. Fortsätt att producera bra material, men nå fler seglare genom att använda olika format och många fler kanaler: svensksegling.se, Segling, Search Magazine, På Kryss, Hamnen.se, Öresundsregatta, Fredriksson, Blur, klassförbunden och alla andra aktiva seglingsbloggar som finns.
Och varför inte kommunicera direkt med seglarna med det nyhetsbrev som vi prenumererar på, men som bara använts en enda gång under 2010.
Och Morin och gänget går ut lite lätt med en provsegling av Hugo Boss… Verkade ju nice! Fast han glömde att pressa dem på oddsen för att de skulla komma runt jorden utan att kvadda båten. Alex har ju lite dålig statistik, och att han har nu har skaffat sig världens mest kraftfulla IMOCA 60 hjälper ju knappast…
Gustav Morin från Hamnen.se åker till Ibiza och seglar den mest kraftfulla Open 60-båten som finns — Hugo Boss. Skepparen Alex Thomson och Co-skipper Andy Meiklejohn berättar om sin satsning på Barcelona World Race som är världens tuffaste two-handed kappsegling. Starten går på nyårsafton.
Inte helt oväntat var det Wild Oats XI som var först i mål. Kolla också in Carlo Borlenghis bilder nedan. Tufft!
WILD OATS XI FIRST BOAT HOME
What has been touted as one of the toughest Rolex Sydney Hobart Races in recent years, saw the first finisher arrive in Hobart early this evening. The 100-foot super maxi Wild Oats XI blazed up the Derwent River and crossed the finish line off Constitution Wharf at 2037 AEDT with an elapsed time of two days, seven hours, 37 minutes, 20 seconds — since leaving Sydney Harbour at 1300 on 26 December, Boxing Day.
This year’s 66th edition was one of Wild Oats Xl physically most difficult but also one of her more hard fought finishes, with sustained periods of headwinds along the way and crushing gale-force conditions through the notorious Bass Strait. In an interview as he stepped off the winning vessel, skipper Mark Richards said,” “It was a tough race, no doubt about that. The boat Wild Oats, the boys, and the team did a fantastic job.”
The Reichel-Pugh design was the provisional line honours winner pending the decision of the International Jury over a protest by the Race Committee regarding the use of her HF radio. The jury will convene Tuesday afternoon at the Royal Yacht Club of Tasmania to arrive at a decision.
After sailing a near perfect tactical race in extremely difficult conditions, with extremes ranging from a hair-removing 25-40 knot southerly and a mountainous seaway during the first night, race favourite Wild Oats XI didn’t disappoint followers. This was Wild Oats XI fifth win after participating in six Rolex Sydney Hobart Races.
Wild Oats XI skipper Mark Richards was happy with the race and said, “We couldn’t have asked for a better result. To arrive here, first, in Hobart, is the most amazing feeling.” Referring to Oats’ second place finish of last year, Richards said, “First is hell of a lot better than second. We’re back and we’re just very happy to be here.”
Dockside after the race finish, Adrienne Cahalan co-navigator aboard Wild Oats XI and a veteran of now her 19th Rolex Sydney Hobart Race, commented on the extreme sea and wind, “I do think it’s one of the toughest races I’ve ever done. We did our best to make sure we didn’t break anything.”
A seasoned offshore sailor, Cahalan told of encountering 20 – 30 knot headwinds across the Bass Strait. As to how the boat managed, she said, “The boat held together really well…it was a technically sound race for us.” She continued, “To get there in one piece and in first place — it’s one of the greatest victories we’ve had.”
The remaining 70 boats in the Rolex Sydney Hobart fleet are spread across from the southeast corner of the NSW coast, across the Bass Strait down towards the finish in Hobart — pushed along by a 20-knot north-northeasterly. The fleet includes six international entries from the USA, UK, Italy, France, as well as two partly crewed Russian boats, and entries from seven of the eight Australian states and territories.
Next boat expected across the finish line is Sean Langman’s 100-foot Investec Loyal at approximately 2230 tonight. However, breeze looks to be shutting down in the Derwent River, so their exact arrival is now anyone’s guess.
In a phone interview earlier today, Investec Loyal’s Sean Langman explained about his boats’ troubles during the last two days, “The damage we sustained was to the reef lines earlier and some tack lines on the headsail which, running without a headsail, put us an hour back. Also, a fuel tank broke lose. These tanks carry so much fuel that you’ve got a quarter of a ton to manhandle which is difficult.”
On the final race day, Langman and crew discovered flooding in a forward hold, “We didn’t realize that we had a substantial leak in the bow and carried on with a ton and a half of water, which we only detected this morning. We have a watertight bulkhead up there and when we opened it, water came pouring out.” Langman believed that the leak was not a puncture in the hull but due to loose deck fittings.
The 2010 Rolex Sydney Hobart race may well go down as one of the roughest in recent years and has certainly lived up to its reputation as one of the world’s toughest ocean going races.
To date, 16 yachts have been forced to retire due to issues including a broken mast, damaged booms, rigging and engine problems. Almost all racers have their share of minor injuries due to the high seas and associated gale force winds.