Är ute efter en lätthanterlig båt som går att semestra ihop med 3 småbarn (0-5 år).
Jag seglar hellre än bra och vill gärna ha en ganska trygg båt. Samtidigt värdesätter jag enkelhet högt och de får man på köpet om man väljer en sportig båt.
Eftersom tiden man spenderar i båten är relativt kort, vill ja inte behöva lägga mer tid på att ta hand om båten än den används. Är ganska trött på oljebyten, impellrar, offeranoder, spridare, packningar, avgaskrökar…. däremot kan ja avstå dusch, kök/pentry etc.
Vill alltså ha en modern båt utan meck som funkar bra att vara ute över helgen med men även va ute någon vecka på högsommaren. En vision är eldrift och möjlighet att plana på undanvind. Men går de att kombinera med familjen eller är ja naiv…
Har sneglat på – Seascape 27 – First 27.7 – XP-33 – Dehler 32
Krav är att de ska finnas toa. Har varit inne på flerskrov men av olika skäl landat i kölbåt. Båten ska användas i Göteborg/Bohuslän/Skagen
Dags att sammanfatta ett väldigt speciellt seglingsår. Som inte alls blev så som det var tänk. För någon. Men jag tror alla har några speciella ögonblick även ett sånt här år?
Årets spik + årets nagelbitare var Pantaenius Bohusracet. Dåligt med vind, men vi kom loss och fick visa att vi inte bara kan segla väl-meckad J/111 😉 hela projektet blev väl årets back-to-basic, vilket kändes nyttigt och kul. Jag vill segla mer i Bohuslän i liten båt.
Årets det blir aldrig som man tänkt sig är så klart pandemin. Hela teamet samlades i Köpenhamn i januari för att planera 2021-2023. Det hade vi inte mycket för. Men det enda man vet som havskappseglare är att det aldrig blir som man planerat… så nu hoppas vi på att flytta fram hela planen ett år.
Årets ooops… var väl när masttoppen ramlade av på Dominant Racen. Topphissad gennaker var väl inte optimalt.
Årets meck blev inte svetsningen av masttoppen, utan det får nog gå til Alex Thompson?
Årets trend är foils. Som vanligt. Fast ännu mer.
Mest ikoniska svenska segelbåten någonsin: Scampi.
Årets nakterhus, vi är så stolta över att vi blev utsedda till Årets Havskappseglare 2020; “En långsiktig och metodisk satsning som resulterat i många fina meriter under åren och med en klasseger i Rolex Middle Sea race 2019 som kronan på verket, för årets vinnande team som består av Peter Gustafsson, Mattias Bodlund, Mats Björk, Jens Allroth, Johan Fredriksson, Andreas Turesson, Simon Kindt, Pelle Pedersen och Pär Lindfors.”
Årets debatt handlade om ökad säkerhet kontra fler deltagare. SSF & SHF verkar ha bestämt sig för att säkerheten är på tok för låg på svenska havskappseglingar, och att det inte gör så mycket att tröskeln höjs för nya seglare. Vem har egentligen ansvaret för att kappsegling blir mer tillgänglig?
Årets blötaste var testseglingen av Figaro 3 utanför Härön. Skulle kunna blivit årets repa om jag inte hade varit i Kapstaden och seglat Cape 31 i våras:
Årets äntligen blev Celeste 34 Sport som till sist fick komma i vattnet. Jag sammanfattade min provsegling i en artikel om däckslayout och en om segelplanet.
Årets legend blev så klart Jean Le Cam.
Årets gästspel: J/111:orna J-Hawk (Ven Runt och Falserboserien) och Valentina (Visbypokalen). Superkul.
Årets soluppgång borde ha varit Bohusracet, men bäst var faktiskt den på Baggen när jag provseglade Arcona 465. Lite senare hade vi också årets plask då jag la drönaren io havet. Därför finns inte sessionen i 4K 😢
Så vann vi Pantaenius Bohusracet 2020 av Bo och Sten Bergqvist, X-332
Väl i Uddevalla började vi direkt göra båten klar för race. Efter en god natts sömn vaknade vi till strålande solsken och ingen vind. Vi hade hela tiden haft som ambition att BR 2020 skall vinnas till varje pris. Efter att vi studerat väderprognosen sänkte vi ambitionen till att vi i alla fall skulle göra en grym segling ut till Hätteberget, därefter såg det ut som vinden skulle kunna dö helt.
När det var dags att starta hade vinden fyllt på lite och vridit mot väst, så det skulle bli en fin kryss ut under Uddevallabron. Vi startar med bra fart mitt på linjen med Dehler 33:an ”Den Röde” närmast i lä och med en 332:a på var sida om oss. Det var kanske inte riktigt det läget vi ville starta i då vi inte visste hur vi skulle gå mot dessa båtar. En stund senare var ”Den Röde” och X332:an från Uddevalla lite före oss. Vi ser att det motar uppe vid bron, för de som startade tidigare, och vill nu fortast möjligt komma upp till vänster om södra brofästet. Vi bevakar vänsterkanten och väl uppe vid land tilltar vinden lite och vrider samtidigt aningens mot vänster. Vi slår och går med bra tryck i seglen klart framför Dehlern och övriga båtar som legat i lovart om oss. ”SÅ GOTT”.
Vi håller vänstersidan upp mot Stången men strax innan rundning av Stången kommer ”Den Röde” glidandes bakifrån. Precis före Stången går de förbi och vi har samtidigt seglat ikapp båtarna i starten före. Dehlern rundar snyggt, faller av och sätter spinnaker som precis fyller i den lätta vinden. Det ser hemligt ut…vi avvaktar…och plötsligt fyller vinden på ifrån syd och vi är nästan enda båt med rätt segel uppe. Båtarna runt om kring oss strular med att få ner sina backande spinnakrar, skotar vi hem och rycker 100 meter. I ca 3m/s kryssar vi långsamt ifrån båtarna i vår startgrupp och tar oss förbi båt för båt som startat innan oss. Strax innan Ljungskile ser vi att båtarna framför har mindre vind, det öppnar upp, lättar ytterligare och båtarna börjar hissa diverse undanvindssegel. Vi har medvetet för hårt skotade segel och glider, på fartvinden, igenom tätklungan och redan i Ljungskile är vi första båt.
Någon minut senare möter vi vinden från syd på ca 5 m/s och rycker några hundra meter innan övriga båtar får vinden och ordning på segel. Håller oss utmed fastlandet och strax efter Svanesund blev det nästan punka igen och vi överlever den korta sträckan upp till Askeröfjorden med Den Röde en liten bit bakom. När vi rundar Galterön får vi den nya vinden först och vi kryssar över Askeröfjorden i ca 6-7m/s och gissningsvis ca 10 min före vid Tjörnbron. Perfekt passage ost om Lilla Brattön och efter ett tag ser vi några båtar långt akteröver men kan inte se vad eller vilka det är. KÄNNS GOTT.
Vid Vinterholmen vrider vinden lite höger och minskar härifrån hela tiden under resten av kryssen ut till Åstol. Flera gånger är det spegelblankt en bit framför oss men vinden fyller på lagom till vi kommer fram men båtarna bakom seglar hela tiden i mer vind och Dehlern och den ena 332:an närmar sig. Vid Dyrön är det stark motström och så lätt vind igen att Den Röde går bättre och när vi rundar Dyrön är han i princip ikapp. Vi ser masttoppen på den andra 332:an över Dyrön men sen ser vi inte dem mer. Vinden dör nästan helt under Åstol och den ”Den Röde” glider sakta förbi när vi börjar driva ner mot Skottholmen och i ett försök att pina lite tappar vi all fart. Det går lite gammal sjö så det kännas oroligt med klipporna så nära.
När vi nästan ser krabborna i tången åker genuan ner och vi hissar vår nya jibtop som precis fyller och vi börjar röra oss långsamt framåt. Vi glider om Dehlern igen, gnetar på i knappt 1 knop, efter någon timme börjar mörkret att falla och vinden vrider återigen höger. Dehlern sätter spinnaker och vi sätter vår lätta 0,5:a och tittar nöjt på de nyinköpta 3 mm tunna gajjarna som nästa lyfter spinnakern.
Vi styr långt söder om Hätteberget då vi räknar med en nordgående ström längre ut, vi gippar och med strömmens hjälp prickar vi Hätteberget i 2 knops fart. Det blåser ca 2 m/s när vi rundar (kl 23) och Jibtoppen åker upp igen. Nu händer något ganska underligt. Vattnet är helt blankt, vi seglar med 40 grader AWA gör 4,8 knop genom vattnet med nästan 7 knop i GPS fart. Medströmmen gör alltså att vi får en AWS som gör att det känns som vi flyger fram i mörkret!
När vi närmar oss Hållö går solen upp och vi seglar i fin vind men ser inte ”Den Röde”. Vi rundar Hållö i avtagande vind och när vi ligger utanför Sote huvud ser vi Dehlern komma runt hörnet nere vid Hållö. Vi rör oss knappt framåt samtidigt som vi med fasa ser hur ”Den Röde” kommer med god fart. Han går närmare land och har helt annan vind. En liten vindpust från ost och vi sätter spinnakern med kurs ut i havet och nu ser vi att Dehlern äntligen tappar fart uppe vid land. Ny vind från NO, upp med genuan och en fin bidevind upp till Hamburgön där vinden dör igen, totalt bleke i ca 2 timmar.
Vi ligger och driver utanför Hamburgön och börjar se spinnakrar komma med god vind långt där bak, ute i havet. Skulle flytet ta slut nu? Driver in in i strömlä mellan småöarna utanför Hamburgön där vi får en lätt västlig bris. Vi faller av in mot Fjällbacka i minskande vind och utanför Sandviksholmen dör vinden igen. Kryssar runt Valön där det vrider vänster hela tiden men väl runt Valön åker blåsan upp igen för en fin läns ner till Hamburgön. Här möter vi äntligen lite konkurrenter. Landmark 43:an, X 41:an och Mannerberg 38:an kommer först men ingen Dehler, är den på andra sidan av Valön?
Vid Hamburgön får vi riva spinnakern, genuan hissas och det blåser ca 5-6m/s igen. Vi är rejält trötta och förstår inte riktigt att vi kan köra spinnaker mot målet i Smögen. Vi lusar på och först när vi såg spinnakrar bakom oss hissas 0,9:an upp för första gången under racet. Vi får en fin slör söderut och möter alla båtar som är på väg upp till Fjällbacka.
Vi går i mål som första båt och lyckas vinna totalt. Hur toppar man det här?
But this piece from Leif Jägerbrand is next-level:
Making it to the Olympics or not, running for the Olympics is clearly a better choice than not running for the Olympics. It’s a win-win decision regardless of the outcome.
I’ll help him with a list of fantastic female sailors I know, and I hope you’ll spread the word as well. It’s a great opportunity to race with someone that will do what it takes. More info here.
And below, probably the best run I had all summer 💦
Those of you that have read Jim Collins’s business bible “Built to last” is familiar with the term BHAG – Big Hairy Audacious Goal – and the value of setting such goals. Some classical BHAG’s are:
“Democratize the automobile”, Ford, early 1900’s
“Become the company that most changes the worldwide image of Japanese products as being of poor quality”, Sony, early 1950’s
“this Nation should commit itself to achieving the goal, before this decade is out, of landing a man on the moon and returning him safely to earth.”, Kennedy, May 25, 1961
When each of the above BHAG’s were announced any sane person would for sure deem it an impossible goal, a foolish target that would be impossible to reach. Yet each of those targets were achieved because it was such a Big Hairy Audacious Goal. Shy boys don’t get to kiss pretty girls, humble goals achieve mediocre results…
So here’s another BHAG to add to the list of things that seem completely insane when announced by me:
Make it to the 2024 Olympics in Mixed Offshore
Yes, it’s OK, you can laugh at it, I understand that it sounds absolutely bonkers 🙂
I laughed at the idea myself in the beginning, after all I’m just an amateur. But then I thought more and more about it, couldn’t get the idea out of my head, had many sleepless nights and finally came to the conclusion that I need to do a proper analysis and think it through seriously.
Whenever you’re faced with a major decision it’s good to nail down the possible outcomes of the different choices. In this case there are two possible choices that lead to three different outcomes:
Run for the Olympics – and make it
Run for the Olympics – and don’t make it
Business as usual – keep on sailing just for fun
Let’s quickly run through the different outcomes and what they mean on a personal level.
1. Run for the Olympics – and make it
Awesome! I think that everyone that has ever done any kind of ambitious sports have dreamt of participating in the Olympics. Making it to the Olympics would for sure make all the blood, sweat and tears worth it!
2. Run for the Olympics – and don’t make it
Deeply disappointing but still quite awesome. In this scenario I would of course be very disappointed, but in the end I would have become a much better sailor than I am today, I’d be much more fit, I’d be better prepared for any future sailing campaign and I would have had a lot of fun on the way. So even If I don’t make it to the Olympics there’s still huge positive gains from making a serious effort.
There is also a risk in this scenario of becoming the laughingstock of people thinking “what the f*ck did he think, he’s an amateur, of course he could never make it”. The law of Jante is unfortunately strong in Sweden… But hey, someone who makes an effort but fails always ranks higher in my book versus some person with just an opinion and a negative attitude, so it’s a risk I’m happy to take.
I need to give it a serious try to see if I have what it takes or not, but I’m fully aware that I’m currently a long way from being competitive outside an amateur league. But from my side there is no prestige, I just want to become the best sailor I can and do my outmost to make it to the Olympics.
3. Business as usual – keep on sailing just for fun
Not a bad alternative. But having a BHAG gives flavor to life and you rarely regret the things you did, only the things you didn’t do. Business as usual means I will evolve as a sailor at a much slower pace, and it also means I run the huge risk of one day in the future looking back at my life feeling disappointed that I never took the chance of reaching the Olympics.
Key takeaway: Making it to the Olympics or not, running for the Olympics is clearly a better choice than not running for the Olympics. It’s a win-win decision regardless of the outcome.
I have the time, the boat and the commitment to make this happen so why not? What I don’t have yet is a partner and the necessary skill level to compete at the highest level, but I have 3.5 years to fix that 🙂
Risk analysis
Making an Olympic campaign obviously has its downsides as well, it’s an absolutelymassive commitment, it will take a lot of time and will cost a lot of money. I’ve spoken with multiple people that have sailed in the Olympics to fully understand what it means on a personal level to make such a commitment and there are four major risks that we’ve identified:
Divorce
My company needing me
Burn out
Financial
Divorce: I tend to get obsessed about the things that I commit to, so there’s a real danger that my wife and my family get completely sick of my Olympic effort. A divorce due to such an effort would obviously not be worth it, not even close. We’ve been happily married for close to 10 years now so there’s no way I’d risk that. This risk has been mitigated by long and deep talks with my wife and she fully supports the campaign although she thinks I’m nuts (in a positive way… I hope!).
Company: I have a company with 20 employees that I started with a good friend a few years ago and I have a strong moral obligation to the investors and employees to do everything I can to make it succeed. Fortunately, that company now has good traction and more importantly it has an absolutely stellar management team that I have complete and total confidence in. It has now reached a stage where it probably is beneficial for the company and its shareholders if I don’t meddle with the day-to-day operations, it’s better to let the management team take care of everything and I just keep a finger on the pulse. So it is very unlikely that I would be needed more than 20 hours per week in the company which gives room for 20+ hours per week for an Olympic campaign during 2021 (and even more room from 2022 and onwards).
Financial: Making an Olympic campaign will cost a lot of money, but so does recreational sailing. The additional cost for 2021 is fairly small, but from 2022 and onwards that additional cost will increase significantly but by then I hope we’ve managed to attract sponsors to offset some of that cost. In the end it might actually be cheaper to make a serious Olympic effort than just do recreational regattas, provided that the results are very good. Yes, that is probably overly optimistic thinking, but I believe making an Olympic campaign requires a positive attitude 😉
Burn out: Investing a shitload of time into something, and taking it very seriously always carry the risk of burnout. If I burnout from sailing and never want to see a sailboat again then it clearly wasn’t worth it. Sailing and being on the ocean is where I get my energy from, it means the world to me. This risk is the hardest to mitigate. I’ve never burnt out from anything before, and more importantly I’m aware of the risk, so I assess the risk to be fairly small.
Overall I think the real risks of an Olympic campaign are small and manageable, I’m aware of them and have a plan for how to mitigate them. Making a run for the Olympics is not an intuitive decision based on gut feeling, it’s an active decision after a lot of thought and analysis. Realistically the chances are small to make it all the way since I’m currently an amateur, but I just got to give it a shot with a serious effort to see if I can make it happen and since there is no prestige involved there’s nothing to lose.
So, there it is, the cat is out of the bag.
Partner requirements
First thing that needs to be fixed is to find a female partner. The plan for 2021 is to test multiple sailors to make sure it’s a perfect fit, so don’t hesitate to reach out to me even if you don’t fit the bill perfectly or if you are not ready for a full commitment yet. As long as you fit most of the criteria, and as long as you get a positive feeling from thinking about fighting for the Olympics, you should get in contact with me. I can be reached at leif@atomize.com or 0707 23 33 50. Please reach out to me ASAP, preferably I want to have selected the 2021 partners before end of January in order to make quick progress.
Preferred requirements
Persistant, you should enjoy spending 48 – 72 hours of non-stop racing on the ocean.
Strong fighting spirit, a competitive mindset.
Have the ability to invest 20 hours or more per week into the project in total (including everything: physical training, maintenance, data analysis, building roadmaps, sailing etc). Preferably you should be able to do so all year round. This is not super critical for 2021, but very critical the coming years.
Great if you live on the Westcoast since the boat is located one hour north of Gothenburg.
Good physical strength and capacity
Great mood and positive attitude despite adversity and lack of sleep.
You’ve done, or will do, the Offshore Safety course (formal requirement for the key races).
You have a sound attitude with regards to safety and risk (no dumb risks!)
Good if you have a background in dinghy sailing (starts, short term tactics etc).
What’s in it for you?
So what’s in it for you if you chose to do this with me? Here are some things:
You get to do the big races on my Figaro 3 which is one of the most fun, safe and well kept boats in Sweden.
The boat, the electronics and the sails are in absolute mint condition.
I’ve booked one of the top-notch Figaro 3 sailors from France to come to Sweden and help us get up to speed ASAP.
A great adventure.
You’ll get to sail with a partner that is dedicated, analytical, no prestige, competitive and has a clear idea of what he wants to achieve plus has a track record of making things happen.
And if we work hard and smart then we might get to the Olympics
As I might be a bit biased, I think it would be great to hear your opinion on this first!?
I am a big fan and follow your sailing team.
I am currently considering buying a boat and have a question, which I hope that you may be able to answer.
I am considering buying a X-35, J-109, or J-97. Mainly for short time cruising (mainly short-handed and around Denmark/Scandinavia) or occasional club racing. When I speak to other people I always receive a comment that “a J-109 is much easier to sail” or “it is very difficult to push an X-35 to sail quickly”. Could you please express your opinion on whether it is really so difficult to sail a X-35 and, which boat do you like better? If you have an opinion.
Another question regarding the X-35. How big is the difference in the performance of standard versus shallow draft yachts? I have no experience with any of the boats but I know that you used to have a J-109 and because of your immense experience I think that you will provide a qualified answer. I really appreciate your time and look forward to receiving your answer.
. Hur toppar man det här?
